I Sverige lägger vi extremt stor vikt vid det här; att vara opartisk. Det är viktigt att aldrig ta ställning, att aldrig välja sida. Samtidigt fördömer vi Adolf Hitler och Josef Stalin, sextio år i efterhand. Då är det plötsligt okej, men då är det samtidigt för sent. 

 

Vi säger att vi måste lära oss av historien, att vi aldrig kommer kunna låta det som skedde under Apartheid i Sydafrika, folkmordet i Rwanda eller Förintelsen under andra världskriget ske igen. Frågan jag ställer mig är följande: hur ska man förhindra en upprepning av dessa händelser om man aldrig tar ställning förrän efteråt, när det är för sent?

 

Någon tänkte snett när ordet opartisk användes för första gången. Det är inte fel att välja sida. Det handlar om att vara objektiv; att se något för vad det är och välja sida därefter. Annars kommer inget brott mot mänskliga rättigheter någonsin kunna förhindras. Väljer vi inte sida, kan vi lika gärna helt sluta rapportera, helt sluta bry oss om vad som händer i världen.